En dag i Sacramento, CA

Välfärdsturnén fortsatte igår till San Francisco, och idag besökte vi Sacramento och tre olika ställen för möten och diskussioner.

Först besökte vi ett forskningscenter, Center of Poverty Research vid University of California, med forskare från olika discipliner, främst ekonomi, sociologi och psykologi. De berättade om sin verksamhet, där vårt intryck var att även om de arbetade medvetet med att sprida sina resultat så var de relativt traditionellt akademiska i sin verksamhet – kontakter med policyskapare och praktiker sker primärt via att erbjuda information snarare än att aktivt samarbeta med dessa parter kring utvecklingen av forskningsprojekt. Avseende spridning av forskning hade de en del bra idéer, t.ex. att de aktivt använder sig av studenter kring att identifiera pågående policy- och lagstiftningsutveckling och att strategiskt förse relevanta parter med information från centrets forskning. Studenter engageras även för att arbeta med sociala medier för att sprida resultat.

Vid centret genomförs forskning som i många avseenden tycks genomföras inom ramen för det befintliga systemet, där en viktig uppgift är att ta fram evidens för att fattigdomsbekämpande åtgärder fungerar och behövs. Här har också centret som förhoppning att kunna ytterligare utveckla forskning om relationen mellan fattigdom och hälsa, särskilt psykisk hälsa, samt kring folkhälsovetenskapliga perspektiv. Centret arbetar även mycket med utbildning och att främja studier för personer från mera utsatta socioekonomiska grupper.

Vi fick vid detta besök även en del information om fattigdomssituationen i USA, där det rådande fattigdomsbegreppet är ett absolut tal, som motsvarar en årslön på ca 19 000 dollar för ett hushåll på tre personer; detta är att jämföra med medellönen som ligger på ca 52 000 dollar. I praktiken är detta alltså avsevärt lägre än i Sverige, där gränsen för fattigdom är relativ, och motsvarar de som har inkomster på mindre än 60 % av medianinkomsten. Problemet med det amerikanska absoluta måttet är även att samma summa kan vara fullt möjligt att leva på i rurala delar, medan det i en storstadsregion som San Francisco inte ens räcker till att täcka boendekostnader. Kring fattigdom och hälsa finns pågående satsningar på att minska sockerkonsumtionen för skolbarn, där en utmaning är att främja vatten som måltidsdryck snarare än juice eller läsk. Här är ett problem att många inte litar på vattenkvaliteten, och därför föredrar andra drycker.

Dagens andra möte var på Department of Rehabilitation, en myndighet som arbetar mycket med service och information till arbetsgivare kring anställning av personer med funktionsnedsättningar. Här fanns en tydlig inriktning på att tala arbetsgivarnas språk, och att trycka på att anställning av personer med funktionsnedsättningar inte ska bygga på bidrag och andra ekonomiska stödmekanismer, utan att gruppens kompetens och lönsamheten i att anställa personer med funktionsnedsättningar (som generellt har en lägre tendens att byta jobb) är incitament nog.

DoR

Inom myndigheten arbetar ca 1300 anställda med att erbjuda arbetslivsinriktad rehabilitering, vilket sker enligt en individorienterad modell vilket innebär att utformningen av specifika åtgärder skiljer sig från fall till fall. Personalen arbetar ofta teambaserat i relationen till klienter.

Under senare tid har en lag införts om att alla organisationer som kontrakteras av staten ska ha minst 7 % anställda som har funktionsnedsättningar. Hos arbetsgivare med mer än 100 anställda ska detta mål gälla för varje arbetsgrupp. Detta har inneburit att det finns ett ökande tryck på myndigheten från arbetsgivare att hjälpa till med rekrytering av personer med funktionsnedsättningar, där ett initiativ varit att starta en webbaserad matchningstjänst för att stödja detta arbete. Detta är ett inspirerande exempel på hur en lagstiftning kan innebära en konkret förändring i hur arbetsgivare agerar, och kring hur myndigheter därefter kan arbeta för att stödja arbetsgivarna i deras omställning till att bli mera inkluderande.

Myndigheten stödjer även anpassning av arbete genom exempelvis hjälpmedel och tekniska lösningar, och de har ett stort arbete med sin interna arbetsmiljö. Organisationen har 33 % funktionsnedsatta och ett omfattande stöd till dessa för att anpassa sin verksamhet. Detta är ett mycket gott exempel som svenska myndigheter kan och bör lära av, för att göra sina egna verksamheter mera inkluderande. Poängen är att detta inte är anpassningar som i längden är kostsamma, utan snarare relativt blygsamma investeringar för en hållbar verksamhet som föregår med gott exempel på arbetsmarknaden.

Därefter begav vi oss till Open Doors som är en icke-vinstdrivande organisation som ansvarar för att genomföra service till immigranter för att stödja deras inträde på arbetsmarknaden. De har två huvudsakliga program för detta, ett inriktat på socialt arbete och ett inriktat på matchning på arbetsmarknaden för immigranter med bättre förutsättningar att få ett arbete snabbt. Fokus för den arbetsinriktade verksamheten är att få ett första jobb, snarare än vidare karriärutveckling. Verksamheten arbetar med olika grupper av immigranter, där den främsta gruppen är internationella flyktingar som refereras till verksamheten via FN; asylsökande som anländer på egen hand till USA och hävdar politisk asyl; samt odokumenterade immigranter där spansktalande från Mellan- och Latinamerika är den största gruppen. För den senare gruppen är den juridiska statusen en central fråga att komma till rätta med. I verksamheten fanns ett tydligt perspektiv på att främja arbetsmarknadsdeltagande och integration, eftersom detta antas leda till en hälsofrämjande utveckling.

För arbetet med att skapa ekonomisk självständighet är en strategi att erbjuda mikrolån till start av egna företag, samt att stödja kvinnor från länder där det kulturellt inte funnits förväntningar på att de ska arbeta att starta daghemsverksamhet i det egna hemmet. I detta sammanhang försöker verksamheten aktivt arbeta för att även dessa personer ska integreras i det lokala samhället genom att få dem att arbeta fram egna planer för sin verksamhet och hur de ska utveckla sin kontakt med blivande kunder. Mikrolån har ingen direkt motsvarighet i Sverige, det närmaste skulle vara starta eget-bidrag som dock är mera byråkratiskt komplicerat och inte anpassat till gruppen nyanlända. Fördelen med ett system av mikrolån skulle vara att de är lättillgängliga och snabbt kan leda till en etablering på arbetsmarknaden.

Dagens kuriosa: scientologikyrkan i Sacramento erbjuder gratis personlighetstest…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *