Besök på myndigheter

Andra dagen i Washington träffade vi ett antal federala myndigheter, varav två var fokuserade på disability och en på immigration och mottagande av flyktingar. Detta var mycket intressanta möten där vi fokuserade dels på de olika strategier de använder för att nå ut till arbetsgivare kring funktionsnedsattas inträde i arbetslivet, och dels kring hur de integrerar forskning i sitt arbete. Vi träffade först National Council on Disability (NCD) som är en liten myndighet med uppdraget att ta fram kunskapsunderlag kring funktionsnedsattas situation, där arbetslivet är en viktig del. De samarbetar mycket med representanter för olika grupper i samhället och har publika fora och andra kontaktvägar för att säkerställa att deras rapporter representerar en balanserad bild av olika perspektiv, samtidigt som de samarbetar nära med forskare genom att finansiera utlysningar kring specifika områden. De har sedan i uppdrag att vara en informationskälla till kongressen inför policybeslut. Det intressanta ur Välfärdsakademins perspektiv var hur de så tydligt har uppdraget att sammanställa kunskap och hur de har såväl resurser för detta och en strategi för att säkerställa att denna kunskap är representativ för de grupper den berör. Här kan vi troligtvis lära oss en del kring hur vi arbetar med olika målgrupper och hur deras röster blir hörda, samtidigt som detta integreras med sammanställningar av vetenskaplig litteratur.

På eftermiddagen träffade vi en grupp U.S. Department of Labor, Office of Disability Employment Policy, som var tydligare inriktade på kontakter med arbetslivet och policyutveckling kring detta. De beskrev hur de samlade in data och samarbetade med forskare från universitet och andra organisationer kring att ta fram policyrekommendationer och informationsmaterial till arbetsgivare för att underlätta skapandet av inkluderande arbetsplatser. Här fick vi insikter om hur samarbetet med arbetsgivare kan struktureras och hur engagemang skapas och upprätthålls. Nära knutet till myndigheten finns också National Institute on Disability and Rehabilitation Research, där föreståndaren John Tschida var med på mötet. Han beskrev hur myndigheten samarbetar med forskare och hur de via sina forskningspengar styr formerna för samarbete med praktiken. Mötet gav en hel del inspiration kring hur dessa typer av samarbeten kan utvecklas och även mersmak inför att samarbeta kring gemensam kunskapsutveckling.

Härnäst reser vi till San Francisco för möten med flera myndigheter och NGO’s.

Välfärdsakademin på turné

Sedan en tid tillbaka är jag aktiv i utvecklandet av vad som kallas Välfärdsakademin, en arena för forskning och utveckling mellan universitet, myndigheter, arbetsmarknadens parter och forskningsfinansiärer. Syftet med akademin, som ska lanseras officiellt i januari 2016, ska vara att fungera som en gemensam plattform för utvecklandet av ny kunskap och som en struktur för spridning och implementering av befintlig kunskap, för att utveckla välfärdssystemet och samarbetet mellan dess olika aktörer. I Välfärdsakademin finns en ambition att också kommunicera med aktörer i andra länder kring dessa frågor, där vi sedan tidigare besökt och utvecklat samarbeten med forskargrupper i Kanada och Nederländerna.

För närvarande befinner jag mig i Washington tillsammans med tolv andra personer (från Försäkringskassan, FORTE, Uppsala universitet och Linköpings universitet) där vi har möten med statliga och icke-statliga organisationer som arbetar i den sociala sektorn.  Vi har under resan uppmanats att skriva om våra intryck för publicering internt hos Försäkringskassan och FORTE. Eftersom jag nu skriver så tänker jag att mina inlägg även kan läggas upp här. Förhoppningsvis kan detta också bli en slags nystart för mitt skrivande i bloggform.

IMG_1670

Intryck från den första dagen:

Den första dagen inleddes med en ”federalism briefing”, där vi fick en introduktion till såväl de filosofiska som de politisk-organisatoriska grunderna för det amerikanska samhällsbygget. Personen som gav oss detta, Akram Elias, tryckte hårt på individen som grunden för konstitutionen, där varje politiskt beslut måste värna individens frihet. USA är byggt på idén att varje person som immigrerat till landet (eller fötts här) ska kunna skapa sitt eget liv utan att någon ska kunna diktera hur personen bör leva. Detta är en frihet som kommer med ett stort ansvar, vilket exempelvis innebär att staten inte ska förväntas bidra med mer än det absolut nödvändiga. Idealet är med andra ord en form av nattväktarstat som inte lägger sig i individernas förehavanden. Staten liknades vid en eld – den ger oss en hel del av det vi behöver, som värme och möjlighet att tillaga mat, men den är av naturen expansiv och vill växa, och därför måste vi hela tiden vara på vår vakt.

Därefter fick vi en genomgång av hur det politiska systemet är uppbyggt, och hur staternas självständighet fungerar i relation till den federala nivån. Denna genomgång gav en del klarhet i hur politiska representanter väljs, och hur formerna för deras inflytande ser ut. Intressant ur ett svenskt perspektiv är hur politisk påverkan fungerar, och hur det finns en institutionell struktur som styr utvecklandet av lobbyorganisationer och välgörenhet. Lobbying ses som en nödvändig del av det politiska systemet för att förhindra politisk stagnation, då alla system tenderar att stabilisera sig och motsätta sig förändring. Om lobbygrupper anser att en stat bör ägna sig åt exempelvis socialt arbete så kan de pressa fram sådana beslut, och då genomförs detta arbete genom NGO’s (non-governmental organizations), snarare än genom offentliga verksamheter. Välgörenhet är en grund för utveckling av välfärdstjänster, och även kring forskning och utveckling av tjänster för utsatta grupper. Det som skiljer sig från välgörenhet i Sverige är att det finns en social struktur som understödjer detta, genom att företag och privatpersoner kan undkomma skatt genom att placera sina pengar i stiftelser som årligen måste ge en viss procent till välgörenhet. Detta är grunden för finansieringen för de olika NGO’s som levererar välfärdstjänsterna. NGO’s är i sin tur aktiva även i lobbying mot det politiska systemet. Vi träffade en sådan organisation, CLASP (Center for Law and Social Policy), som ägnade sig främst åt vad i Sverige motsvarar socialt arbete, bland annat stödjande och utvecklande av nutritionsprogram till de 46 miljoner amerikaner som inte har råd att äta sig mätta.

Allt detta var klargörande kring de mycket stora skillnader som finns mellan våra länder, inte bara kring hur det politiska systemet är organiserat, utan kring hur olika utgångspunkterna är för våra respektive samhällsbyggen. Amerikanerna drivs av en stark tro på individens frihet och ansvar för sitt eget liv, vilket får som konsekvens att det i det konstitutionella systemet finns inbyggda skyddsmekanismer mot statlig intervention. Grundtanken är att skydda individen från kollektivet. Detta är som svensk en aning svårt att förlika sig med. I Sverige bygger vi vårt system på erkännandet att individer har olika möjligheter på grund av olika sociala förutsättningar, och vi har byggt ett system som aktivt syftar till att utjämna dessa skillnader. Idén är att en samhällelig struktur som skapar mer likvärdiga förutsättningar oavsett bakgrund ger bättre möjligheter till medverkan i samhällslivet och bidrar till en god levnadsstandard. Det är av dessa anledningar ibland svårt att förlika sig med ett så starkt fokus på individen, då det saknas mekanismer för att motverka att starka individer och grupper utnyttjar sin position på bekostnad av andra. Det diskuterades kring diskriminering, där Elias menade att staten erkänt att det förekommer systematisk diskriminering på grund av exempelvis ras (ett begrepp som fortfarande används i USA) och kön, och att det därför kan vara befogat att under en tid ge vissa grupper mera stöd än andra, även då detta går emot tanken om fullt fokus på individen. Dock är det en pågående debatt kring utsträckningen av dessa undantag.

Vi besökte även en del av George Washington University som arbetar med att stödja personer med funktionsnedsättningar att komma ut i utbildning och arbetsliv. Här gavs en hel del exempel kring arbetsmetoder som är överförbara till svenska förhållanden, t.ex. kring hur arbetsgivare kan stödjas i att ta emot dessa grupper, och att kunna anpassa sin verksamhet.

Sammanfattningsvis är intrycket av den första dagen att vi måste vara mycket uppmärksamma kring vilka idéer och lösningar vi försöker importera utifrån, då de kan bygga på ett samhällssystem med så pass olika utgångspunkter och organiseringsformer så att de inte går att tillämpa i en svensk kontext, t.ex. för att de förutsätter en institutionellt understödd välgörenhetssektor. Samtidigt finns metoder och arbetssätt som går att överföra och som kan anpassas till en svensk kontext. Amerikanerna diskuterar många problem som är desamma i Sverige, t.ex. att stödja funktionsnedsatta eller nyanlända in på arbetsmarknaden, men att lösningarna ser olika ut. Och att varken de lösningar vi får presenterade för oss här eller våra egna kan betraktas som optimala.