En dag i Sacramento, CA

Välfärdsturnén fortsatte igår till San Francisco, och idag besökte vi Sacramento och tre olika ställen för möten och diskussioner.

Först besökte vi ett forskningscenter, Center of Poverty Research vid University of California, med forskare från olika discipliner, främst ekonomi, sociologi och psykologi. De berättade om sin verksamhet, där vårt intryck var att även om de arbetade medvetet med att sprida sina resultat så var de relativt traditionellt akademiska i sin verksamhet – kontakter med policyskapare och praktiker sker primärt via att erbjuda information snarare än att aktivt samarbeta med dessa parter kring utvecklingen av forskningsprojekt. Avseende spridning av forskning hade de en del bra idéer, t.ex. att de aktivt använder sig av studenter kring att identifiera pågående policy- och lagstiftningsutveckling och att strategiskt förse relevanta parter med information från centrets forskning. Studenter engageras även för att arbeta med sociala medier för att sprida resultat.

Vid centret genomförs forskning som i många avseenden tycks genomföras inom ramen för det befintliga systemet, där en viktig uppgift är att ta fram evidens för att fattigdomsbekämpande åtgärder fungerar och behövs. Här har också centret som förhoppning att kunna ytterligare utveckla forskning om relationen mellan fattigdom och hälsa, särskilt psykisk hälsa, samt kring folkhälsovetenskapliga perspektiv. Centret arbetar även mycket med utbildning och att främja studier för personer från mera utsatta socioekonomiska grupper.

Vi fick vid detta besök även en del information om fattigdomssituationen i USA, där det rådande fattigdomsbegreppet är ett absolut tal, som motsvarar en årslön på ca 19 000 dollar för ett hushåll på tre personer; detta är att jämföra med medellönen som ligger på ca 52 000 dollar. I praktiken är detta alltså avsevärt lägre än i Sverige, där gränsen för fattigdom är relativ, och motsvarar de som har inkomster på mindre än 60 % av medianinkomsten. Problemet med det amerikanska absoluta måttet är även att samma summa kan vara fullt möjligt att leva på i rurala delar, medan det i en storstadsregion som San Francisco inte ens räcker till att täcka boendekostnader. Kring fattigdom och hälsa finns pågående satsningar på att minska sockerkonsumtionen för skolbarn, där en utmaning är att främja vatten som måltidsdryck snarare än juice eller läsk. Här är ett problem att många inte litar på vattenkvaliteten, och därför föredrar andra drycker.

Dagens andra möte var på Department of Rehabilitation, en myndighet som arbetar mycket med service och information till arbetsgivare kring anställning av personer med funktionsnedsättningar. Här fanns en tydlig inriktning på att tala arbetsgivarnas språk, och att trycka på att anställning av personer med funktionsnedsättningar inte ska bygga på bidrag och andra ekonomiska stödmekanismer, utan att gruppens kompetens och lönsamheten i att anställa personer med funktionsnedsättningar (som generellt har en lägre tendens att byta jobb) är incitament nog.

DoR

Inom myndigheten arbetar ca 1300 anställda med att erbjuda arbetslivsinriktad rehabilitering, vilket sker enligt en individorienterad modell vilket innebär att utformningen av specifika åtgärder skiljer sig från fall till fall. Personalen arbetar ofta teambaserat i relationen till klienter.

Under senare tid har en lag införts om att alla organisationer som kontrakteras av staten ska ha minst 7 % anställda som har funktionsnedsättningar. Hos arbetsgivare med mer än 100 anställda ska detta mål gälla för varje arbetsgrupp. Detta har inneburit att det finns ett ökande tryck på myndigheten från arbetsgivare att hjälpa till med rekrytering av personer med funktionsnedsättningar, där ett initiativ varit att starta en webbaserad matchningstjänst för att stödja detta arbete. Detta är ett inspirerande exempel på hur en lagstiftning kan innebära en konkret förändring i hur arbetsgivare agerar, och kring hur myndigheter därefter kan arbeta för att stödja arbetsgivarna i deras omställning till att bli mera inkluderande.

Myndigheten stödjer även anpassning av arbete genom exempelvis hjälpmedel och tekniska lösningar, och de har ett stort arbete med sin interna arbetsmiljö. Organisationen har 33 % funktionsnedsatta och ett omfattande stöd till dessa för att anpassa sin verksamhet. Detta är ett mycket gott exempel som svenska myndigheter kan och bör lära av, för att göra sina egna verksamheter mera inkluderande. Poängen är att detta inte är anpassningar som i längden är kostsamma, utan snarare relativt blygsamma investeringar för en hållbar verksamhet som föregår med gott exempel på arbetsmarknaden.

Därefter begav vi oss till Open Doors som är en icke-vinstdrivande organisation som ansvarar för att genomföra service till immigranter för att stödja deras inträde på arbetsmarknaden. De har två huvudsakliga program för detta, ett inriktat på socialt arbete och ett inriktat på matchning på arbetsmarknaden för immigranter med bättre förutsättningar att få ett arbete snabbt. Fokus för den arbetsinriktade verksamheten är att få ett första jobb, snarare än vidare karriärutveckling. Verksamheten arbetar med olika grupper av immigranter, där den främsta gruppen är internationella flyktingar som refereras till verksamheten via FN; asylsökande som anländer på egen hand till USA och hävdar politisk asyl; samt odokumenterade immigranter där spansktalande från Mellan- och Latinamerika är den största gruppen. För den senare gruppen är den juridiska statusen en central fråga att komma till rätta med. I verksamheten fanns ett tydligt perspektiv på att främja arbetsmarknadsdeltagande och integration, eftersom detta antas leda till en hälsofrämjande utveckling.

För arbetet med att skapa ekonomisk självständighet är en strategi att erbjuda mikrolån till start av egna företag, samt att stödja kvinnor från länder där det kulturellt inte funnits förväntningar på att de ska arbeta att starta daghemsverksamhet i det egna hemmet. I detta sammanhang försöker verksamheten aktivt arbeta för att även dessa personer ska integreras i det lokala samhället genom att få dem att arbeta fram egna planer för sin verksamhet och hur de ska utveckla sin kontakt med blivande kunder. Mikrolån har ingen direkt motsvarighet i Sverige, det närmaste skulle vara starta eget-bidrag som dock är mera byråkratiskt komplicerat och inte anpassat till gruppen nyanlända. Fördelen med ett system av mikrolån skulle vara att de är lättillgängliga och snabbt kan leda till en etablering på arbetsmarknaden.

Dagens kuriosa: scientologikyrkan i Sacramento erbjuder gratis personlighetstest…

Besök på myndigheter

Andra dagen i Washington träffade vi ett antal federala myndigheter, varav två var fokuserade på disability och en på immigration och mottagande av flyktingar. Detta var mycket intressanta möten där vi fokuserade dels på de olika strategier de använder för att nå ut till arbetsgivare kring funktionsnedsattas inträde i arbetslivet, och dels kring hur de integrerar forskning i sitt arbete. Vi träffade först National Council on Disability (NCD) som är en liten myndighet med uppdraget att ta fram kunskapsunderlag kring funktionsnedsattas situation, där arbetslivet är en viktig del. De samarbetar mycket med representanter för olika grupper i samhället och har publika fora och andra kontaktvägar för att säkerställa att deras rapporter representerar en balanserad bild av olika perspektiv, samtidigt som de samarbetar nära med forskare genom att finansiera utlysningar kring specifika områden. De har sedan i uppdrag att vara en informationskälla till kongressen inför policybeslut. Det intressanta ur Välfärdsakademins perspektiv var hur de så tydligt har uppdraget att sammanställa kunskap och hur de har såväl resurser för detta och en strategi för att säkerställa att denna kunskap är representativ för de grupper den berör. Här kan vi troligtvis lära oss en del kring hur vi arbetar med olika målgrupper och hur deras röster blir hörda, samtidigt som detta integreras med sammanställningar av vetenskaplig litteratur.

På eftermiddagen träffade vi en grupp U.S. Department of Labor, Office of Disability Employment Policy, som var tydligare inriktade på kontakter med arbetslivet och policyutveckling kring detta. De beskrev hur de samlade in data och samarbetade med forskare från universitet och andra organisationer kring att ta fram policyrekommendationer och informationsmaterial till arbetsgivare för att underlätta skapandet av inkluderande arbetsplatser. Här fick vi insikter om hur samarbetet med arbetsgivare kan struktureras och hur engagemang skapas och upprätthålls. Nära knutet till myndigheten finns också National Institute on Disability and Rehabilitation Research, där föreståndaren John Tschida var med på mötet. Han beskrev hur myndigheten samarbetar med forskare och hur de via sina forskningspengar styr formerna för samarbete med praktiken. Mötet gav en hel del inspiration kring hur dessa typer av samarbeten kan utvecklas och även mersmak inför att samarbeta kring gemensam kunskapsutveckling.

Härnäst reser vi till San Francisco för möten med flera myndigheter och NGO’s.

Välfärdsakademin på turné

Sedan en tid tillbaka är jag aktiv i utvecklandet av vad som kallas Välfärdsakademin, en arena för forskning och utveckling mellan universitet, myndigheter, arbetsmarknadens parter och forskningsfinansiärer. Syftet med akademin, som ska lanseras officiellt i januari 2016, ska vara att fungera som en gemensam plattform för utvecklandet av ny kunskap och som en struktur för spridning och implementering av befintlig kunskap, för att utveckla välfärdssystemet och samarbetet mellan dess olika aktörer. I Välfärdsakademin finns en ambition att också kommunicera med aktörer i andra länder kring dessa frågor, där vi sedan tidigare besökt och utvecklat samarbeten med forskargrupper i Kanada och Nederländerna.

För närvarande befinner jag mig i Washington tillsammans med tolv andra personer (från Försäkringskassan, FORTE, Uppsala universitet och Linköpings universitet) där vi har möten med statliga och icke-statliga organisationer som arbetar i den sociala sektorn.  Vi har under resan uppmanats att skriva om våra intryck för publicering internt hos Försäkringskassan och FORTE. Eftersom jag nu skriver så tänker jag att mina inlägg även kan läggas upp här. Förhoppningsvis kan detta också bli en slags nystart för mitt skrivande i bloggform.

IMG_1670

Intryck från den första dagen:

Den första dagen inleddes med en ”federalism briefing”, där vi fick en introduktion till såväl de filosofiska som de politisk-organisatoriska grunderna för det amerikanska samhällsbygget. Personen som gav oss detta, Akram Elias, tryckte hårt på individen som grunden för konstitutionen, där varje politiskt beslut måste värna individens frihet. USA är byggt på idén att varje person som immigrerat till landet (eller fötts här) ska kunna skapa sitt eget liv utan att någon ska kunna diktera hur personen bör leva. Detta är en frihet som kommer med ett stort ansvar, vilket exempelvis innebär att staten inte ska förväntas bidra med mer än det absolut nödvändiga. Idealet är med andra ord en form av nattväktarstat som inte lägger sig i individernas förehavanden. Staten liknades vid en eld – den ger oss en hel del av det vi behöver, som värme och möjlighet att tillaga mat, men den är av naturen expansiv och vill växa, och därför måste vi hela tiden vara på vår vakt.

Därefter fick vi en genomgång av hur det politiska systemet är uppbyggt, och hur staternas självständighet fungerar i relation till den federala nivån. Denna genomgång gav en del klarhet i hur politiska representanter väljs, och hur formerna för deras inflytande ser ut. Intressant ur ett svenskt perspektiv är hur politisk påverkan fungerar, och hur det finns en institutionell struktur som styr utvecklandet av lobbyorganisationer och välgörenhet. Lobbying ses som en nödvändig del av det politiska systemet för att förhindra politisk stagnation, då alla system tenderar att stabilisera sig och motsätta sig förändring. Om lobbygrupper anser att en stat bör ägna sig åt exempelvis socialt arbete så kan de pressa fram sådana beslut, och då genomförs detta arbete genom NGO’s (non-governmental organizations), snarare än genom offentliga verksamheter. Välgörenhet är en grund för utveckling av välfärdstjänster, och även kring forskning och utveckling av tjänster för utsatta grupper. Det som skiljer sig från välgörenhet i Sverige är att det finns en social struktur som understödjer detta, genom att företag och privatpersoner kan undkomma skatt genom att placera sina pengar i stiftelser som årligen måste ge en viss procent till välgörenhet. Detta är grunden för finansieringen för de olika NGO’s som levererar välfärdstjänsterna. NGO’s är i sin tur aktiva även i lobbying mot det politiska systemet. Vi träffade en sådan organisation, CLASP (Center for Law and Social Policy), som ägnade sig främst åt vad i Sverige motsvarar socialt arbete, bland annat stödjande och utvecklande av nutritionsprogram till de 46 miljoner amerikaner som inte har råd att äta sig mätta.

Allt detta var klargörande kring de mycket stora skillnader som finns mellan våra länder, inte bara kring hur det politiska systemet är organiserat, utan kring hur olika utgångspunkterna är för våra respektive samhällsbyggen. Amerikanerna drivs av en stark tro på individens frihet och ansvar för sitt eget liv, vilket får som konsekvens att det i det konstitutionella systemet finns inbyggda skyddsmekanismer mot statlig intervention. Grundtanken är att skydda individen från kollektivet. Detta är som svensk en aning svårt att förlika sig med. I Sverige bygger vi vårt system på erkännandet att individer har olika möjligheter på grund av olika sociala förutsättningar, och vi har byggt ett system som aktivt syftar till att utjämna dessa skillnader. Idén är att en samhällelig struktur som skapar mer likvärdiga förutsättningar oavsett bakgrund ger bättre möjligheter till medverkan i samhällslivet och bidrar till en god levnadsstandard. Det är av dessa anledningar ibland svårt att förlika sig med ett så starkt fokus på individen, då det saknas mekanismer för att motverka att starka individer och grupper utnyttjar sin position på bekostnad av andra. Det diskuterades kring diskriminering, där Elias menade att staten erkänt att det förekommer systematisk diskriminering på grund av exempelvis ras (ett begrepp som fortfarande används i USA) och kön, och att det därför kan vara befogat att under en tid ge vissa grupper mera stöd än andra, även då detta går emot tanken om fullt fokus på individen. Dock är det en pågående debatt kring utsträckningen av dessa undantag.

Vi besökte även en del av George Washington University som arbetar med att stödja personer med funktionsnedsättningar att komma ut i utbildning och arbetsliv. Här gavs en hel del exempel kring arbetsmetoder som är överförbara till svenska förhållanden, t.ex. kring hur arbetsgivare kan stödjas i att ta emot dessa grupper, och att kunna anpassa sin verksamhet.

Sammanfattningsvis är intrycket av den första dagen att vi måste vara mycket uppmärksamma kring vilka idéer och lösningar vi försöker importera utifrån, då de kan bygga på ett samhällssystem med så pass olika utgångspunkter och organiseringsformer så att de inte går att tillämpa i en svensk kontext, t.ex. för att de förutsätter en institutionellt understödd välgörenhetssektor. Samtidigt finns metoder och arbetssätt som går att överföra och som kan anpassas till en svensk kontext. Amerikanerna diskuterar många problem som är desamma i Sverige, t.ex. att stödja funktionsnedsatta eller nyanlända in på arbetsmarknaden, men att lösningarna ser olika ut. Och att varken de lösningar vi får presenterade för oss här eller våra egna kan betraktas som optimala.